Jag vet inte längre vad jag tycker om musik som kulturell företeelse, i alla fall inte det som passerar som musik idag. Vanligtvis brukar jag se mig själv som som en snubbe med relativt tolerant musiksmak, jag kan lyssna på allt från den svartaste norska fjällmetallen till den knastrigaste elektronican utan att hurrvas men efter helgens trästockfestival så vet jag inte längre… Det band som berörde mig mest under hela festivalen (räkna här in att jag såg långt från alla band, men lyckades ändå täcka rätt mycket) var Kebnekaise. Sex farbröder som spelar instrumental folk-progg med fiol och två basar. Varför var det så bra? Ärlighet, spelglädje och fokus. Dom hade ingen scenshow, ingen pyroteknik, ingen scenklädsel, knappt något mellansnack, bara sex stycken duktiga musiker som gjorde sin grej och såg ut att ha jävligt kul när de gjorde det. I andra änden av spektrumet såg jag flertalet mer eller mindre lokala band bestående av kids som verkar ha missat livslektionen om att musik faktiskt handlar om musik, spelkompetens och låtskrivande.
Jag bryr mig inte om hur högt du har din Jazzbas, hur tajta dina Cheap Mondays är eller hur snett du kammat din lugg – kan du inte spela eller inte har några bra låtar att spela har du fan inget på scen att göra. Uttrycket “bra låt” är inte så objektivt som det kan framstå som, en entusiast kan alltid urskilja en bra låt oavsett genre eller stil. Det finns flertalet exempel på bra låtar framförda av vedervärdiga band på ett vedervärdig sätt som ändå uppenbart är bra låtar. Under festivalen såg jag mängder av unga pojkar och flickor som verkar tycka att det är smärtsamt att spela disharmoniska melodier på sitt lilla rosa glockenspiel och spenderar mer tid på att argumentera om hur mycket reverb det är i utljudet än att faktiskt skriva en vettig jävla låt. Det är inte rebellist att hoppa över de två första punkterna när man startar ett band, lära sig spela och skriva låtar, det är bara idiotiskt. Det verkar som att nuvarande generation av unga musiker verkar missat att faktiskt även krävs talang för att vara svår och introvert, det räcker inte med en Telecaster och en reverbpedal.
Såja, då var min hatt i den musikpolitiska ringen, och jag uppmuntrar alla som läser detta att skriva en motreaktion, endera som en kommentar eller om ni vill skriva en längre text – maila den då till bergvall at visstfan.com så ser jag till att den publiceras.
Puss och kram /Bergvall
